Det är väldigt mycket arbete kvar inför utställningen och faktiskt inte så mycket tid som jag faktiskt skulle behöva. Men jag har mig själv att skylla för när det kommer till kreativiteten i mitt liv så får den alldeles för lite tid och jag tycker faktiskt att jag målar bättre under viss press.
Idag ramar jag in några tavlor med de få lister jag har kvar hemma. Jag bor granne med en duktig snickare så tänkte beställa lite nytt från honom och eventuellt också be honom att lacka dem vita. För det tar tid att måla dem, låta dem torka, måla igen, mäta, såga spika, spackla, måla i lite till… ja… Några moment mindre vore tacksamt.
I vardagsrummet hopas de sakteligen och kollar lite på mig om kvällarna. "blev jag tillräckligt bra?" "Ska du inte ändra lite på min mun?" "Är jag inte lite skelögd?"
Det är både bra och dåligt att ha dem framför sig såpass mycket. Man hinner reflektera - på gott och ont. bäst blir det kanske egentligen om man inte tänker så mycket utan mest bara gör.
Cecilia