"En dotter" 50x70 cm, akryl på duk. |
Åh vad kämpigt det varit ett tag nu, det går trögt med måleriet. Av ganska många anledningar misstänker jag. En anledning är ju såklart att det varit mycket och att det funnits få målartimmar, en annan är att jag inte direkt har något mål. Jag gillar mål för då kan man sträva sig dit - en ny utställning vore ett pressande men gött mål.
Och till syven och sist så vet jag inte vad jag ska måla. När man kommer till den punken att man inte vet vad man ska måla - det är det värsta. För då börjar man tänka, titta på andras verk, försöka bli inspirerad. Blir istället mest avundsjuk på andras underfundiga och underbara ideér, hur bra deras teknik är osv. Man börjar liksom trampa på sig själv där man står och så kommer man inte vidare.
Jag vill komma vidare från mina kvinnor, från mina skor. Men hur jag än svänger kolstumpen över duken så slutar det med en kvinna, ett ansikte tar form... Bara sådär.
Jag har i alla fall gjort en investering som jag hoppas kunna ta mig i en ny riktning, vad det är får ni veta framöver...
Cecilia