Idag var min syster och hennes man i ateljén på besök och köpte sig tavlor. En akryl och ett tryck. Jag och min syster diskuterade också sätt att komma vidare i måleriet och vi funderade över varför man blir nöjd med vissa målningar medan man ratar andra och att det är en del av processen och utvecklingen att faktiskt skämmas lite över endel av sina verk.
Man utvecklas helt enkelt utav det.
Min syster fick med sig "På rad" |
Och "En kvinna" - konsttryck från akvarell |
Dagen har alltså inte lämnat många minuter till målning med massor av tid till reflektion och eftertanke. Förhoppningsvis kan det lösa upp några knutar.
Cecilia